För några veckor sedan fick Leif förfrågan om att hålla högtidstalet i samband med nationaldagsfirandet på Hallandsgården i Halmstad. Till hemsidan säger Leif att det är en ära att få förfrågan och att han efter lite betänketid tackade ja. Ett erkännande för klubben, det känns oerhört inspirerande samtidigt en aning småpirrigt! Vad ska jag prata om?
Här kommer Leifs högtidstal på nationaldagen 6 juni 2013 om du vill läsa det?
Varför jag står här förstår jag inte riktigt, men det har naturligtvis med mitt fritidsintresse att göra och nu handlar det om idrott. I snart 28 år har jag varit ordförande i klubben som sedan ett år tillbaka heter HYLTE HALMSTAD VOLLEY Bollklubb.
Jag har tidigare varit ordförande i en mindre klubb som sysslade med tennis, fotboll, ishockey och utförsåkning. Minnet säger mig att jag faktiskt var storslalommästare i distriktet och spelat tennis med Davis Cupmästaren Birger Andersson.
Jag har ett antal segrar som kartläsare i rally tillsammans med den nu bortgångne rallyföraren Anders Kulläng. Jag är stolt över mig själv som vågade sitta i stolen bredvid och läsa noter. Han gav mig insikten, att inget är omöjligt. Det har betytt oerhört mycket.
Jag har haft det stora privilegiet att som ledare få vara med att vinna sju Svenska mästerskap på herrseniorsidan, några andra placeringar i mästerskapet, ett antal svenska mästerskap på herrjuniorsidan och hittills en SM final på damsidan, alla i den våldsfria sporten volleyboll.
Många har frågat mig vilket har varit det roligaste? Jag tror att frågeställarna förväntar sig att mitt svar ska vara det första eller senaste svenska mästerskapet på seniorsidan. Men jag kommer aldrig glömma första SM finalen på damsidan. Klubbens första svenska mästerskap på juniorsidan. Det är en sådan fantastisk upplevelse att få följa ungdomarna under ett antal år fram till dagen då man spelar final i svenska mästerskapen. Deras inlevelse, uppladdning och se deras makalösa glädje när segern var klar. Jag kan än idag känna känslan i kroppen. Den dagen är svår att glömma.
Visst är det lika spännande och minst lika intensivt med ett svenskt mästerskap på herrseniorsidan och inte blir det mindre trevligt när några av spelarna är just de som varit med att spela hem det första svenska mästerskapet på juniorsidan till klubben. Som ledare blir man rörd och oerhört lycklig. Att tänka tillbaka känns euforiskt, det värmer själ och hjärta.
Vad är bakgrunden till era framgångar frågar man istället? Standardsvaret är bra tränare, duktiga talangfulla spelare och en målsättning som alla är överens om. Men, jag vet att det handlar om mer. Människorna som aldrig får några rubriker, men gör ett beundransvärt arbete i det tysta. Människorna som har ett stort hjärta, ett stort engagemang och inte är rädda för att lägga ner hårt arbete för att ungdomarna ska lyckas. Människor som gör detta helt ideellt, det är de som är de stora vinnarna.
Det är med den inställningen som vi lyckats skapa ”familjen Hylte Halmstad Volley Bollklubb”.
På ungdomssidan är jag bestämd över att alla ska få vara med oavsett talang eller inte talang. Det är här man skapar förutsättningarna för vilka som kan och vill bli elitspelare eller bara spela volleyboll för att det är roligt och vilka som är beredda att satsa på ledarskap i olika positioner.
Kan inte klubben ta tillvara alla ungdomar med olika förutsättningar kommer klubben snart att sluta existera. Alla ska få vara med och göra det oavsett bakgrund.
Är det lätt att rekrytera ledare är en annan fråga som inte sällan dyker upp. Nej, tyvärr är det inte det. Det finns föräldrar som lämnar sina barn till träningen, det finns föräldrar som är med hela träningen eller minglar med andra föräldrar under träningen och det finns föräldrar som lite försynt frågar kan jag vara med och hjälpa till på träningen.
En sak är jag oerhört fascinerad över, det är hur föräldrar vågar lämna barn till klubben utan att ens fundera på vad klubben egentligen står för. Dom kanske ändå tagit reda på det utan att jag vet det?
Som förälder borde den naturliga frågan vara, skall jag våga ”lämna” mitt barn till klubbens verksamhet? Vad står klubben för? Hur ställer man sig till etik och moral? Säger man en sak och handlar tvärs emot?
Idrotten är, näst efter skolan och föräldrarna själva, den verksamhet som kan påverka barn och ungdomar mest.
Folkrörelseidrotten bygger i allt väsentligt på det ideella ledarskapet. Drygt 15 000 idrottsledare i Halland ägnar över 4 miljoner timmar, motsvarande 2 400 årsarbeten, åt idrotten per år. Nästan två tredjedelar av alla barn och ungdomar är, under någon period av sitt liv med i någon idrottsklubb. Det ger idrottsledarna/ klubbarna näst efter familjen och skolan störst möjlighet att fostra ungdomarna.
Jag tycker det är ansvarslöst att inte fundera över det. Vilken förälder har inte hört; – Ja men det har min tränare sagt! Tänk er själv vilket inflytande den tränaren har på barnet. Vad står den klubben för som ditt barn är i kontakt med?
Jag tror det är oerhört viktigt att ha förebilder det kan vara elitspelaren, tränaren i ungdomslaget eller någon ledare.
Det är fantastiskt att höra mamman till den unga spelaren berätta;
”I veckan kom Arvid hem från träningen och jag frågade honom vem som tränade laget idag. Mycket stolt berättar han att var Matthew Young, utsedd till Sveriges bästa volleybollspelare och passare. Ja men, säger mamman, han tränar ju elitlaget tillsammans med ”PA”, ja säger Arvid mycket stolt, han tränar oss också.
Elitspelare ska i vår klubb, och det är inget unikt, vara med på träningar i ungdomslagen och har de varit där en gång så vill de flesta komma tillbaka fler gånger det kan jag lova er. Att följa en ungdomsträning är en av de mest fascinerande saker man kan göra. Mitt i spelet kan volleybollnätet bli den viktigaste saken under träningen, kanske inte vad tränaren tänkt sig. Men det är den vardag många av landets tränare får uppleva och man kan inte göra annat än le när man ser det. Det ger glädje och en påminnelse om att det finns andra värden här i livet när man är ungdomsspelare.
Eller Kalle som blir uppmanad av sin pappa, som står vid sidan av planen, att du kanske skulle försöka och rädda den bollen genom att kasta dig. Kalle vänder sig om och med en bestämd uppfattning säger han ”tycker du att jag ska bli svett eller slå mig?” pappan som är svensk mästare har lite svårt att förstå sonens inställning.
I en familj finns både glädje och sorg och det är precis vad det också handlar om i många idrottsklubbar.
Det ska vara roligt att idrotta oavsett vilken idrott jag väljer, försvinner glädjen och ångesten över att inte prestera övertar, då är vi riktigt illa ute. Jag blev oerhört stolt när vårt herrlag, som vann SM Guld för några veckor sedan, liknades vid det ”glada laget” som har roligt när man spelar. Man visar glädje och skrattar över varandras prestationer. De förebilderna gillar jag.
Vi har en fantastisk tid framför oss, sommar, skolavslutning och mycket fritid för skolungdomarna. I slutet av maj arrangerade vi VM kval i volleyboll i Halmstad Arena. Ett ypperligt tillfälle då vi tillsammans, äldre som unga i klubben, gjorde ett arrangemang som också leder till och skapar ”vi och klubbkänsla”. Eller när vi arrangerar Swedish beach tour finalen i volleyboll på Stora Torg, där mormor och farfar tillsammans med barn och barnbarn får vara med och arrangera och göra det till ett av de bästa volleybollarrangemangen i Sverige.
Jag säger inte det här för att jag råkar vara ordförande i klubben, jag säger det för oavsett om du är gammal eller ung så kan man göra fantastiska saker tillsammans. Där erfarenhet hjälper nyfikenhet och gör det till något man skapar tillsammans.
Att ha roligt, få känna uppskattning och att synas det är viktiga ingredienser oavsett om man ung eller gammal. Ett negativ påpekande fodrar ofta sju positiva uttalanden för att väga jämnt.
Kan du få människor att förstå betydelsen av att ha ett stort hjärta, ett stort engagemang och vara beredda göra ett hårt arbete, då finns det hopp för den yngre idrottande generationen.
Ha nu en solig- och trevlig idrottssommar i den fantastiska idrottsstaden Halmstad och ha en trevlig fortsättning på nationaldagen.