EM kvalet för damer i volleyboll är över.
Nu börjar verkligheten komma ikapp mig, 19 maj 2014, och livet börjar ljusna efter EM kvalets, för damer i volleyboll, intensiva, arbetsamma men roliga och givande dagar.
TÅLAMOD
Man ska vara utrustad med ett stort mått av tålamod för att arrangera internationella evenemang. Det finns ett regelverk som inte direkt handlar om mjuka kurvor, backar och krön direkt. Nej, autostrada rakt fram utan några känslomässiga inslag. Jag är helt för, att det ska finnas ett regelverk annars kan risken finnas att internationella evenemang skulle se förfärligt olika ut beroende på var vi i världen befinner oss. Alla i H/H Volley arbetar ideellt med att etablera och avetablera arenan, har en mängd kontakter med olika intressenter, skaffa sponsorer, prisutdelare, helst få aktiviteter i setpausen, få kommunråd att säga några meningar, kioskförsäljning, entré, vakter/värdar, lagvärdar som helst ska vara vakna dygnet runt om lagen vill något och vara till hands alla dagar.
Internationella familjen 
CEV och FIVB ägnar mycket tid åt de stora volleybollnationerna, men vill gärna att alla små nationer ska vara med och bidra till volleybollens utveckling i världen. Vilket är helt rätt, men kan man jämföra en liten nation med en stor nation? Ja visst kan man det, vad det gäller arrangemanget och hur man genomför det. Men, inte till hur man avgiftsbelägger olika aktiviteter, då riskerar vi att de mindre nationerna inte kan arrangera internationella evenemang. För svensk volleyboll betyder ett internationellt arrangemang, helst varje år, oerhört mycket. Man får se sina förebilder/idoler på nära håll. Vi märker ett ökat intresse för att prova på volleyboll. Skulle inte detta vara möjligt kommer volleybollen snart att vara ännu mindre i landet än den är idag. Det är kontinuiteten som skapar intresset. Att få se båda seniorlandslagen på hemmaplan skapar förebilder och idoler. Följer man upp detta nationellt under spelet i de högsta serierna finns en fantastisk bra grund att stå på. Men trilskas de internationella förbunden med de små nationerna kommer det snart finnas vita fläckar på världskartan vad det gäller volleyboll.
En stor möjlighet
Sverige har nu fått möjligheten att två år i rad få VM och EM kval till landet. Det är en fantastisk känsla och möjlighet till publicitet och skapar intresse för sporten. CEV, SVBF och H/H Volley har tillsammans visat att det lilla volleybollandet kan arrangera och att arrangemangen hållit hög/toppklass i Europa vad det gäller arena, miljön i arenan, närhet till hotell och att skapa en bra stämning kring arrangemangen. Kommer detta att bli möjligt år från år kommer arrangemangen gradvis att utökas och hålla ännu högre klass. Många är skeptiska men när man ser att den lilla klubben med enbart ideella, engagerade ledare klarar av det och får bra publicitet kring arrangemangen skapas automatiskt nyfikenhet och intresse. Många, som sagt, har skrivit till oss, vill prova på volleyboll och gratulerar oss till ett fantastiskt event.
Halmstad Arena Publiken en viktig faktor för ett lyckat evenemang
Makalös arbetsinsats
Jag är oerhört stolt över att få vara ordförande i H/H Volley Bollklubb och de fantastiska människor som finns i och omkring klubben. Tänk er att lägga volleybollmattan söndag kväll och vara färdiga vid 22.00 tiden. På måndag tränar svenska damlandslaget på mattan. På tisdag och onsdag pågår en teknikmässa i Halmstad Arena där EM kvalet ska börja med träning torsdag lunch. Vi kommer in i Halmstad Arena kl. 18.00 onsdag kväll och börjar alla finjusteringar, bygger sekretariat, pressområdet, hänger flaggor, ställer in bilar, får ljussargen på plats, bygger lokala sekretariatet, sätter ut skyltar, gör i ordning piazzan och det är många fler detaljer som ska ordnas. Vid 22.00 tiden börjar allt bli färdigt och då har vi flyttat den internationella besiktningen till torsdag kl. 10.00.
Ett slitsamt arbete med att lägga mattan.
Besiktning
Det är nu tålamodet infinner sig och ställs på prov. 15 minuter in på besiktningen får vi reda på att ljussargen inte får stå där utan den ska ersättas med en fast sarg? En total nyhet för alla! Vad gör vi? Vad innebär detta totalt? Ersätter oss CEV för uteblivna inkomster? Vad är fel? SVBF skulle ha sökt dispens och betalat ett antal tusen Euro. Om dispensen sen beviljas ska CEV ha 20 tusen Euro för att sargen ska få stå kvar!? Frågorna och utropstecknen flyger i luften. Vet CEV vilken ekonomi svensk volleyboll lever i? Är det CEVs mål att sätta stopp för all internationell volleyboll i Sverige? Har CEV förstått att vi lever i en digital och teknisk värld? Ska vi på grund av osedvanligt dålig prissättning inte få använda LED skärmen? Några förstår ingenting alls. Andra försöker påtala att man inte ser reklamen i TV då den rullar, det stör spelarna. Ja, argumenten är många. Vad gör fotbollen, ishockeyn, handbollen med flera sporter? Hela OS är en gigantisk digital marknad. Men CEV och FIVB verkar vara totalt omedvetna om teknikens framfart eller vill de utnyttja den för att tjäna pengar?
Lösningen blir efter många samtal med det europeiska kansliet i Luxemburg, att vi får ha ljussargen kvar men reklamen får inte rulla, den ska vara fast? Tro inte att vi som klubb får kontakta CEV, nej det är genom SVBF kontakterna ska tas. Kommer folk tro att det är fel på ljussargen eller ska vi förklara varför? Kreativiteten flödade på kansliet i Luxemburg och jag får känslan av att man är stolta över sin flexibilitet. En liten ideell ledare som lägger ner ca 40 – 60 timmar i veckan på nationella och indirekt på den internationella volleybollen förstår inget alls. Har man från Luxemburg sett hur arenan ser ut, att vi får idel lovord för dess utformning och dess skönhet. Många upprepar, detta är Europa toppklass på hur en volleybollarena ska se ut. Vi följer till punkt och pricka de regler vi känt till innan arrangemanget. Samma dag som vi börjar träningen säger den tekniska delegaten att vi inte får använda ljussargen. Jag har svårt för människor som inte kan försöka lösa praktiska problem utan att för den skull göra allt för stora avsteg från regelverket. Inget hade ju blivit sämre?
Ljussargen
Supervisor eller supervisor
Nej, vi var bekymrade förra året i samband med VM kvalet innan hon, supervisor kom, men den tekniska delegaten visste vad hon ville och hade glimten i ögat, kunde se mellan fingrarna och var efter några dagar riktigt trevlig och hade mängder med humor. Det var rena glädjen ha henne hos oss de dagarna. Men, jag utgår från att CEV följer upp alla supervisors kunnande och uppträdande.
Tålamodet finns kvar, vi vet med oss att vi gjort ett fantastiskt EM kval, alla deltagande länder öser beröm över oss och kommunens representanter lovordar oss, publiken är imponerade och vi känner oss mycket nöjda efter en snabb summering. Allt löste sig på ett bra sätt genom ett stort tillmötesgående från företaget som levererar ljussargen och har en stor digital skärm i arenan. Utan deras insats, LinSon, hade det inte varit möjligt eller roligt.
TACK!
Jag vill rikta ett stort tack till SVBF, Kristina Gehlin och Jakob Birgersson för deras roller som de nationella supervisors som vi upplever dom. Efter diskussioner med dom leder det ibland till positiva besked, sett ur min synvinkel, men för det mesta följer vi regelboken till punkt och pricka. Det svåra arbetet är att få SVBF att förstå att ska man få någonting tillbaka måste man satsa på någonting runt omkring. Med det vill jag inte säga att man inte satsar, men ibland blir det pinsamt. Man behöver inte säga nej till allt som kostar.
Tack tre landslagstjejer för den fantastiska insatsen i samband med den allsvenska matchen på Örjans Vall. Över 1000 flyers delades ut på mindre än 50 minuter. Ni var grymma.
Viktiga personer
Tack till alla prisutdelare kommunråd, kvinnliga idrottsprofiler Susanne Johansson, friidrott, löp och hälsokostcoach. Åsa Karlsson, Sveriges genom tiderna bäste bordtennisspelare. Tilda Bengtsson, Frida Ottosson, Carina Nilsson och Arbnora Robeli, fotbollsspelare i IS Halmia. Ewa Kalinowska svensk mästarinna i H/H Volley. Detta är ett unikt tillfälle att visa vilka duktiga kvinnliga idrottare vi har i Halmstad.
Alla deltagande lag och ledare, alla domare, supervisor, inte minst förbundsordförande ”himself”, styrelsen och alla åskådare från när och fjärran. Inte minst, all personal på Halmstad Arena.
Lokala organisationen
Till sist, de allra viktigaste, bollrullarna som syn mest och klarade det med bravur, elever från Sturegymnasiet och deras ”boss”, alla våra egna funktionärer i sekretariatet, kiosken, vid etableringen och avetableringen, transporter som kan vara en djungel av logistik emellanåt, allt som ordnas under spel och träning. Ni har gjort en insats som ger eko långt ute i Europa och världen. Satt Halmstad och Hyltebruk ytterligare en gång på kartan. Utan er skulle aldrig det här evenemanget fått ett sådant berömvärt omdöme. Er insats är mer lovvärd än ni någonsin tror. Sträck på er och var stolta. Berätta gärna ”jag var med på EM kvalet i volleyboll för damer och det evenemanget har fått otroligt mycket beröm”. Det är absolut något ni ska vara stolta över.
När väl allt är förberett, träning och matcher kommit igång finns en nyckelperson i den lokala organisationen som heter Hans Andersson. Han tar ett fantastiskt stort ansvar. Det inte han vet om detaljer och vad som ska ordnas, han gör det med glimten i ögat hela tiden, är knappast värt att veta. Jag är lite avundsjuk på honom för han är den ende i den lokala organisationen som får röra sig överallt i arenan. Men en eller två personer är bara en del av helheten.
Jo, det finns saker som vi kan bli bättre på och det ska vi bevisa nästa gång. Nu gäller det att jobba för att få OS kvalet till Halmstad Arena 2015.
Varför ger man sig in i ett så stort evenemang? Ja, den frågan har jag ställt mig många gånger. Svaret är inte enkelt. Nyckeln till framgången är att vi är många i den lokala organisationen. Alla har givna ansvarsområden, det blir lätt att se var det behövs sättas in mer insatser. Klubbens värdegrund ger en klar bild över vad det handlar om. Stort hjärta, stort engagemang och hårt arbete. Det makalösa är att alla som finns med verkar ta värdegrunden med sig. Säkert utan att tänka på det? Första matchen, intåg av damlandslaget, bollrullare på väg in, under nationalsången håller de upp den svenska flaggan. Det glittrar i deras ögon och man ser deras allvar samtidigt som de trivs. Det är en euforisk känsla och ett lugn som infinner, känns i kroppen, näst intill obeskrivligt. Vi har ordnat festen tillsammans. Det ger tillfredsställelse över allt arbetet som lagts ner. Alla positiva saker överväger allt annat.
Detta är mina högst personliga reflektioner som ordförande och lokal projektledare för EM i volleyboll för damer. För mig är ännu ett stort internationellt evenemang i Halmstad Arena över för den här gången.
Leif ”Leffe” Nilsson Wolf United
Ordförande i H/H Volley
Lokal projektledare